Åh, nej! Jag är på väg in i en "liten svacka". Kallas även "bluffperiod" eftersom den kännetecknas av att man går och väntar på att någon ska upptäcka att man är en bluff, alltså, att något ska ha gått fel; att det inte alls var meningen att man skulle komma in här.
För ja ... för andra verkar det ju så "ååh" och "ooh" att gå på musikhögskolan, musikhögskolan liksom, det låter som att man är så duktig, på musik. Och så går jag här och känner mig dålig. På musik. Jazzarrangering håller vi på med i teorin och jag ligger naturligtvis efter; nu när jag försöker sitta med det känner jag mig som ett frågetecken, lite som att det inte hjälper hur mycket jag än läser instruktionerna, för att jag har missat någonting innan, någon slags musikteoretisk grund, som "alla andra" tycks ha. Och dessa mina stora svagheter inom teorin gör som vanligt att jag undrar varför jag kiom in här egentligen. Varför kom jag in här egentligen? De allra flesta är ju duktiga på antingen gehör eller teori; jag har varken eller. Vad är det jag har?
Jag skulle vilja ha något som är min grej, liksom, något som jag är bra på.
Summan av kardemumman är att just nu känns det som att det måste vara skitenkelt att komma in här eftersom jag kom in, samt vad håller jag egentligen på med? Jag utbildar mig ju ändå till arbetslöshet, det vet vi. Så lite jobb som det finns, så duger det inte att hanka sig fram så som jag gör, och lite halvt (i bästa fall) klara av teoriuppgifterna och kammarmusikuppspelet, man måste vara på topp, på topp måste man vara. Hur ska det bara gå?
Fruit Punch
1 year ago
3 comments:
Well, det låter som det jag tänkte ibland i konstskolan. Alla andra där kunde ju rita. Även nu törs jag inte alltid medge att jag gått i konstskolan, folk ska ju börja tro att jag kan rita :). Som du säger gäller det att hitta på sin egen sak, men det är hårt om du går utifrån det du tror du inte kan.
Hallå!!?
Nu måste du ju komma ihåg en liten detalj. För dig är musihögskolan vardag, det är det inte för de om ställer den högt uppe på en pidestal. Du gick på folkis ett år innan du kom in och då kommer du in på den mer smala lärarutbildningen, det är inte fy skam tjejen. Läs inlägget igen, det inlägget som du skrev när du kunde säga att du var bra.Du är lika bra nu, det är bara känslan inom dig som är annorlunda. Du kan sjunga samma skala idag som du kunde då om inte lite bättre. En sak till, när man tror att man skall bli påkommen, då är man som bäst. Däremot, tror man att man kan allt, det är då man bli påkommen. Jag har en säker källa som fotnot. Ta hand om dig. Kramar chichi
men du kristin, vad är musikteori jämfört med att ha KÄNSLA när man musicerar? det är ju din grej, du bara lyste av musikalitet när du sökte.. remember? teori och gehör kan man öva sig till.. det andra måste man ha. i hjärtat. och det har du, för det vet jag.
Post a Comment