So, what happened was this: I was walking in a corridor at school, and suddenly started thinking about the whole situation. I realised that almost every time I get criticised - no matter about what - every word sticks and stays and hurts, and every time a teacher says something negative (even if it's constructive - things I really need to hear to evolve), I think that I'm the only one they ever need to say negative things to, and in my ears the smallest comment sounds like "YOU DON'T DESERVE TO BE HERE". But if I get a compliment or if a teacher says something good (which happens, often), I automatically think that they say it just to be kind or because they have a good day, or to cheer me up a little bit. This simply CANNOT BE TRUE.
Not even I am stupid enough to not see that.
So I made up my mind that there will be an end to this kind of thinking. I'm tired of it. I need to get back to how I felt this spring and the first weeks of this semester, when music was all joy. I'm working on it. Go me!
3 comments:
Ja, heja dig!
Varföt skulle du vara sämre än någon annan? Du har ju tagit din plats på samma sätt som alla andra. Du är allt annat än värdelös. Du sökte antagligen inför att musiken har betydelse för dig och att du har en passion. Håll i den. Kram m
ps, snygg blogg.
Så brukar jag känna nästan varje höst... - fast jag tycker att hösten är den vackraste og mest mysigaste årstiden! Men som sagt, det är viktigt att inte låta tankarna få styra.. Det är riktigt svårt att ta sig ur vissa tankemönster, men det går! Og jag vet att du kan... Lite extra kärlek, komplimanger og peppning är nog vad man behöver i sådana tider, så att man faktiskt inser att de andra ser en på ett helt annat sätt än vad man själv gör.
Kramar - og vet, att jag känner få som verkligen är så musikaliska som du!
monchichi: tack för pepp och komplimang! Du är så bra på pepp :) Ja, varför skulle jag vara sämre ... dessvärre skulle jag kunna hålla ett helt föredrag här med tankar som jag har om varför jag är sämre, men jag har ju bestämt mig för att sluta tänka på det viset, så jag låter bli. Kram!
bea: jag tycker ju också bäst om hösten. Tror inte att dessa mina tankar dyker upp för höstens skull utan mer för att - ja, för att det har varit körigt. Du har så rätt att man kan behöva lite extra kärlek för att ta sig ur det bara. Tack och kramar!
Post a Comment