like the violin

Heheheheee. För några dagar sedan gick jag med i en Facebook-grupp som heter "Vi som borde öva men fastnar framför YouTube" för att det är ... så klockrent.

Och det är ju en sak när man tittar till exempel på olika körers versioner av Lauridsens O Magnum Mysterium (som nog är ett av de vackraste musikstycken jag har i mitt liv just nu. Och som Härlanda Kammarkör ska göra på Julsång i City i Domkyrkan, tisdag 18 dec kl. 17:45. Det blir fantastiskt, kom och lyssna!). Eller hur olika dirigenter tar sig an Appalachian Spring. Jag får rysningar! Jag menar, sådant är ju ändå godkänd procrastination eftersom det är musikrelaterat och alltså bidrar till vidare musikalisk utveckling. Att titta på sådant som bara är roligt dock, det borde vara förbjudet ...

Här har två finfina:
100 höjdare #18 Björn Skifs glömmer texten
Cat Talking

Jag känner mig ungefär som när Kristoffer och jag en gång för (mycket mycket) länge sedan såg Mickey Blue Eyes på bio och jag skrattade så mycket på det där stället (foggettabaddiit) att folket i bänkraderna till slut började skratta åt mig. Ojojoj, ojojoj.

Här är det klippet förresten. Jag skrattade så mycket när jag såg det nyss att min klasskamrat Andreas som sitter vid datorn mittemot var tvungen att fråga hur det är med mig. Håhåjaja :)

På tal om procrastination, så är det här (blogg- alt. hemsidesuppdaterande) värsta formen, för man kan hålla på hur länge som helst ... Okej Kristin, back to work. My One and Only Love väntar.